Då var det dags igen för rallylydnadsheldag i Rimbo (eller Norrtälje lokala kennelklubb som den egentligen heter). Det är en av de klubbar som anordnat de största rallylydnadstävlingarna i närheten av Stockholm, och är nu för tiden även Dianas hemmaklubb.

Det var Jag, Diana och Cilla som tävlade. Linn kunde inte komma för hon hade åkt till Polen över helgen.

Tripp Trapp Trull-burarna och Viran i rosa tältet

Förutom Elvira som följde med och hejade på oss så kom även Carro och hennes syster samt pudelkillarna Tiger och Boss. Hur gulligt som helst. (Dessutom hade de med sig både kaffe och wienerbröd!)

Jag och Cilla tävlade i samma klass (forts) och det gick hyfsat bra tyckte vi efter målgång. Eller, nä inte riktigt. Cilla var jättebesviken för att hon tyckte det gick så dåligt. Hon var faktiskt alldeles upprörd över hur dåligt Titti gick mot hur hon brukar vara. Därför var det extra roligt när de kom på en tredjeplats på 98 poäng (!) delat med mig. Så dåligt gick det alltså inte

Vilken överraskning!

Idag kom vi ihåg att filma också.

Diana hade åter igen lite otur med Akke och Tyra. Båda hundarna knasade till sig i vissa moment och tappade en del poäng. Akke blev godkänd men Tyra blev det inte denna gång. (Värt att tillägga är att domaren var väldigt hård och drog av poäng för allt.) Riktigt tråkigt för Diana men hon är verkligen jätteduktig med sina hundar så nästa gång hoppas jag att det går som det normalt gör, alltså jättebra

Efteråt tog vi en härlig skogspromenad och passade på att geocacha lite i området. Det gäller att förena nöje med nöje!

Skattjakt

Elvira och (en stapplande) Diana i bakgrunden

Dagen efter tävlingarna var det dags för Cilla och Diana att tävla igen, i Uppsala. Eftersom jag ändå inte hade något speciellt för mig så åkte jag dit för att heja på dem.

Vädret var inte det roligaste och det var både kallt och regnigt. Malin pch Cissi hade löst det snyggt och byggt en paraplystad åt sig själva. Checka in Malins gigantiska paraply!

Dianas Mästarklass var den som var först ut när jag kommit. Med Tyra gick det hyfsat bra fast med några missar här och var. Rundan resulterade i godkänt resultat, men inte så mycket mer. Akke lyckades knasa till det vid hindret som förstörde hela den rundan. Jättesynd! Man är ju så van med att Dianas hundar ligger över 90 poäng jämt och gärna i närstrid om pallplatserna så det känns så snopet när det krånglar. Men med bättre väder så följer nog bättre och gladare hundar.

Cilla startade för första gången i fortsättningsklass med både Katitzi och Mynta. Diana hade helt enkelt rapat upp de nya skyltarna för henne kvällen innan och Cilla hade försökt komma ihåg skyltarna och öva in ”snurren”. Därför var det extra spännande när Cilla skulle in. Men det var inga problem alls. Hon hamnade på 79 och 80 poäng. Riktigt duktigt!

Malin och Mucchie hade en kanonrunda och slutade på 94 poäng. Så roligt och så snyggt! Cissi hade otur med sin Trixa och fick inte lika bra poäng den dagen.

Även Camilla Karlsson tävlade med sin fina Troy

Frank som följde med tog det hela med ro.

Så var det då dags för att starta i Lydnadsklass 3 som jag varit så nojjig för i veckor. (Tänk att man aldrig slutar vara nervös, haha!)

Platsliggningen gick fint och även sittandet i grupp gick bra. Tyvärr med någon nosning som drog ner betyget. Fria följet var inte bra alls då han rann iväg från mig vid något tillfälle. Fick bättre poäng där än vad jag trodde jag skulle få dock.

Tyvärr nollade vi ”rutan”. Assar som brukar vara klockren på det momentet sprang alltså in brevid rutan och upp på ett agilityhinder som stod några meter brevid. Döm om min förvåning!

Men metallapporten tog han iallafall efter MASSOR av träning hemma. Det var inte så snyggt men vafasen, han TOG den!
Vittringspinnarna tror jag att han faktiskt lyckades få in varenda en i munnen innan han tog rätt (tack och lov).

Allt som allt slutade vi på 199,5 poäng och ett tredjepris men med en andraplacering. Ingen av oss som tävlade i lydnadstrean den dagen hade något vidare flyt.

Men dagen var inte slut. Någon timme senare var det dags för Rallylydnad, fortsättningsklass. Nu hade även Cilla, Diana och Cili dykt upp.

Många hundar blev det

Domaren Katarina hade verkligen hittat på en svår men rolig bana i forts.klass med många moment i ”spring” som fick en att tänka efter. Vad sägs om ”spring- sitt, stå, gå runt -spring”? I rallyn slutade vi på 97 poäng så där hade vi turen med oss i alla fall.

Även Cilla hade turen med sig och förutom att få över 90 med alla sina tre hundar (!) så kunde hon lämna nybörjarklassen med både Mynta och Katitzi. Cili hade en suverän debut med hennes hund Irja. De slutade på 85 poäng och jag tror hon var väldigt nöjd!

Duktiga Cili och Irja

Diana och Cilla hade placerat tältet så ingen kunde undgå att se det! Men vad är det som sticker ut där under?

Nyfiken i en strut, liten Mynta tittar ut!

Diana startade båda sina hundar i Mästarklass och fick en tredjeplacering med Tyra på 85 poäng och även sin efterlängtade mästartitel på Akke!

Duktiga Tyra och Diana!

Dagens sötaste... korv

Äntligen klara för dagen!

Dagen avslutades med att Linn mötte oss och vi köpte pizza (som räddade livet på Diana) och åkte hem till Cilla. Hur mysigt som helst! Vi gick även ut i fårhuset och tittade på alla små lamm och tänk, just när vi stod där så föddes ett lamm! Cilla till och med förlöste tackan. Hon är verkligen en riktig bondmora när det vill sig till.

Cilla förlöser en tacka och alla fåren är så nyfikna

Stallehundarna

Bäääääättre dagar FÅR man verkligen leta efter

På långfredagen hade jag anmält mig till en inofficiell rallylydnadstävling (DM-kval) på Kista BK mest bara för skojs skull. (Eller egentligen, när jag anmälde mig så tänkte jag att jag skulle kunna tävla om en kvalplats till Stockholms DM i rallylydnad, men tyvärr kom jag på strax innan tävlingen att Väsby BK inte tillhör Stockholmsdistriktet utan Upplandsdistriktet.)

Men det är ju alltid kul att tävla så jag åkte så klart ändå.

Strax innan tävlingarna startade så började det duggregna och planerna som redan var blöta blev till geggiga banor när vi gått banvandringen. Jag tappade allt hopp för Assar gillar inte att sitta om det är blött, än mindre om det är lerigt.

När det var min tur och jag gick för att hämta Assar så var han alldeles speedad. Han skuttade omkring men satt faktiskt i gräset trots vätan (för en bit korv). Han var inte mindre speedad inne på banan. Jag blev helt ärligt så förvånad att han satt så jag själv nästan missade skyltar. Men det var ingen snygg omgång enligt mig själv. Det var snett, skuttigt och obalanserat mot vad han brukar göra (men hundens glädje kunde ingen ta fel på )

Strax innan prisutdelningen så ringde Linuus och behövde hjälp. Han och Frank skulle på Påsklunch i Älvsjö (jag skulle komma senare), men nu hade alla tåg ställts in. Jag åkte därför hem och missade prisutdelningen i tron om att vi ändå var långt från pallplats.

Döm om min förvåning senare på kvällen när jag var inne och tittade på SBK Tävling och såg resultaten!

(Hoppas de inte tyckte jag var arrogant som åkte :S)

Såg av en händelse att Assars nos bleknat senaste tiden och jag antar att det handlar om fenomenet vinternos.

Visst är det skillnad mot i somras?

I onsdags på Väsby Brukshundsklubbs årsmöte så visade det sig att att vi vann 2011 års vandringspris för Årets Lydnadshund och Vinnarpriset (flest förstaplaceringar)!

Tänk vilken duktig hund du är Assar. Jag är stolt som en tupp!

Duktiga Assar!

Helt oplanerat blev jag tillfrågad av Cili på Väsby Brukshundsklubb om jag skulle vilja utbilda mig till rallylydnadsinstruktör, och efter någon dags funderande så bestämde jag mig för att tacka ja.

Visst är det kul att instruera andra och speciellt i rallylydnad då den är så inriktad på positivitet och glädje, men samtidigt så binder jag ju upp mig att vara borta mer hemmifrån vilket fick tänkas igenom eftersom Frank kräver sin tid (och tidsplanering .

Sagt och gjort. Några dagar senare drog kursen igång på Norsborgs Kennelklubb. Kursen hölls av Rallylydnadsinstruktören och domaren Katarina Strömberg från Apollogruppen.

Kursen var i största del teoretisk men innehöll lite praktik i form av olika ekipage, från nybörjare till erfarna, som skulle instrueras och bedömas.

Förutom den trevliga kursen så kommer jag nog alltid minnas kylan. Klubbhuset vi satt i var allt annat än varmt och dessutom var det en riktig köldknäpp just den helgen med -22 grader (bara här i Solna). Ekipagen som ställde upp på dagarna kämpade tappert trots frusna tår och fingrar!

Nu ska jag försöka skriva ihop en bra kursplan och under våren hålla en Rallylydnadskurs för att bli examinerad.